Jag vill vara överallt fast ingenstans. Jag vill vara allt fast ändå inte finnas. Jag vill ge gärnet på något och kämpa för något, men jag vet inte vad. Tankarna cirkulerar, min hjärna vägrar låta mig vara ifred. Jag är ensam i alla folkmassor, jag är ensam om att vara jag. Jag vill få folk att skratta, jag vill vara någon som sprider positiv energi. Men jag måste också få gråta. Man är inte hel om man saknar hälften. Mitt hjärta bultar, men det funkar inte. Men dom säger ju att det finns en mening med allt, jag ska bara fortsätta försöka hitta den. Jag lämnar allt bakom mig nu. För jag kommer aldrig släcka elden, men jag vägrar låta den bränna mig mer.